Jag korsar ett folkhav på väg till jobbet. Varje morgon. Men varje morgon ser jag också två människor. Mannen i den ständigt grå kostymen, en ljusgrå kostym som ingen annan har. Alltid raska steg, fast blick och på väg mot ett mål i en annan värld och i en annan stadsdel än mig. Den andra människan är tjejen med stenansiktet. Hon som jag aldrig får möta blicken med. Men i morse hände det, hon såg mig.
Scott Bessenecker är en Emergent-kille som gjort en intressant undersökning. Inte så värstans vetenskapligt - utifrån alla de metoder
som vi manglar just nu om vetenskapligt informationssamlande hehe - men ändock, intressant. Och hans poäng är viktig.
Scott gjorde ett överslag över hur många böcker om han fick upp på
sökordet "leader" i förhållande till sökordet "follower" bland böckerna
på Amazon.com. Leader prickade in hela 24,668 resultat medan follower genrerade blygsamma 865
resultat. Alltså cirka 25 böcker om ledarskap på varje bok om att
följa. Scott skriver flera intressanta rader om hur samhällets syn på
ledarskap likväl är vår kyrliga, spirituella, syn på ledarskap. En
kyrkkultur ofrånkomligt influerad av den kultur vi är en del av. Det
handlar inte om att ledarskap är fel, snarare är det viktigt. Scott
frågar istället hur vi fokuserar och om vi lutat båten för mycket åt
ena hållet. Vad betonar vi?
"The American quest for
independence has poisoned us. The leadership
obsession within capitalism has infected our spirituality. These
influences have convinced us that following is for wimps." - Ett citat
som likväl skulle kunna gälla hela den västerländska världen.
Det är ju jätteintressant med sådana här reflektioner,
men det blir så avlägset när vi har en hel Atlant emellan oss. Därför
tänkte jag att vi gör en svensk variant! Den största källan till
litteratur i Sverige är tveklöst adlibris.se, men om vi ska fokusera på
"kristen" litteratur riktad till kyrklig kontext bör vi söka på libris.se (slående lik hemsideadress!).
Libris.se har en nackdel att man inte kan skilja bort musik från den
allmänna sökningen av allt som finns i databasen, men sökningarna ger
ändå ett bra överslag och en fingervisning, snarare än 100% vetenskapligt. Jag utvecklar från engelskans "follower" till
att även ha med "tjänare", vilket jag tyckte var relevant och
intressant också. Här är sökresultaten:
Notering: på adlibris.se fick jag följande träffar:
Ledarskap: 172 träffar. Ledare: 202 träffar.
Tjänande: 4 träffar. Tjänare: 12 träffar.
Nästan alla resultat på "följare" handlade om förföljelse.
"Efterföljelse" genrerade 6 resultat där 3 stycken handlade om kristendom! Hälften!
Både engelska "follow" och "leadership" fick över 500 träffar på Adlibris och kunde därför inte mätas.
---
Om vi nu går till både Bibeln.se och Svenska Folkbibeln online så kan
vi söka på samma uttryck i nya testamentet. Scott Bessenecker skriver:
"Search for how many times Jesus uses the
word "lead" in the Gospels. You'll there are 21 times this happens in
the NIV, and most of the references are negative! Judas leading the
crowds to apprehend Jesus; the blind leading the blind; and so on. None
of them are commands to the disciples. Now check out how many times He
uses the word "follow." There are 86 references—four times as many,
most of them positive and many of them direct commands ... as in "come
follow me." Jesus was far and away more concerned about His disciples'
ability to follow well than about them leading well."
Det här påminner mig om när jag och några vänner körde en övning
med Fackelbärarna ute i skogen. Vi i gruppen fick uppdraget att vi
skulle ta oss över en skogsdunge som symboliserade ett livsfarligt
"hav" med hajar, utan att nudda marken/havet, och rädda en träkanin.
Till vår hjälp hade vi ett antal plankor och utspritt i havet fanns
stubbar som vi kunde lägga plankorna emellan. Ramlade plankorna i havet
så försvann de, och ramlade en gruppmedlem eller kaninen i havet fick
vi börja om. Grejen var att alla i gruppen skulle ta sig över havet
helskinnande och det fanns få sätt att göra det på.
Vi var kanske åtta stycken i gruppen. Alla med starka viljor. Alla
ledare. Alla ledare med varsin egen vision om hur vi skulle lyckas med
uppdraget.
- Vi misslyckades om och om igen.
Det var då vår ledare från Fackelbärarna, som stått vid sidan och
betraktat vår eskapad, tog en time-out och förde oss till "fast land"
igen. Han pekade på vad Bibliskt ledarskap handlar om och vad det
innebär att se varandra. Han talade om vad Jesus säger om att lyssna
på sina medmänniskor, att älska och ömsesidigt tjäna. På samma sätt som
Scotts ovanstående citat riktande han in perspektivet utifrån Bibeln.
Klockrent smack down.
Och resultatet var en fröjd att se.
Vi räddade kaninen.
Häromdagen ville jag googla min kurslitteratur. "Gaah det där ordet som står någonstans i den här 400 sidor tjocka boken på oxfordengelska". Man vet att man sitter för mycket vid datorn när fingrarna letar efter 'Enter' av sig självt. Om jag bara kunde sortera mina tröjor efter "most popular" också.
För oss, som lever kvartsliv, är inte datorn en del av en arbetsplats som vi går till och knäpper på och stänger av. Vi är Robocop personifierade tjugo år senare; integrerade med teknik. Vi har Terminators sorteringssystem (när han läser av omgivningen och kalkylerar) och Dr Snuggles förmåga att ta till oss ny teknik. Tekniken är kommunikation och kommunikation är teknik. Just nu sitter jag i sängen med min laptop.
Vi syns. Vill synas. Älskar. Och ändå vill vi spränga Facebook i tusen små bitar. Friges.
Ordet "kvartsliv" hittade jag på själv. Det är en försvenskning av engelskans quarter-life som syftar till att ha levt en fjärdedel av livet. Men jag vill utveckla det till något mer. Låt oss säga att "kvartsliv" symboliserar en fas i livet, men låt oss också koppla det till ett perspektiv på livet. Att leva livet intensivt, komprimerat i femton minuter. På Youtube är en kvart en evighet. I McDonaldskön likaså. Bredbandsbolagets reklam "våra kunder är vana vid att det går snabbt" är ett soundtrack of our lives.
Om tio dagar släpps tv-serien "Quarterlife" online på quarterlife.com -för och om kvartsliv. Kanske kan den spegla vår generation; informationsjunkies sen födseln.
Kul om kristen kultur. Spinner på den klassiska mac vs. pc-reklamen som snurrat en del. En peak point är när kostymkillen just visat sina bumper stickers :-D
När jag de senaste veckorna läst de stora tänkarnas åsikter om masskommunikation har jag ställt mig tveksam till det som ibland beskrivs som "den passive massan"; den del av folket som inte kritiserar sitt medieintag och oreflekterat sväljer massmediematerial. Rent subjektivt så upplevde jag denna "passiva" falang (som i sig behöver utvecklas; är att vara passiv ett aktivt val?) som en försvinnande liten del. Att den bild av "verkligheten" som ges mig medierat också borde, rent logiskt, vara filtrerad i större eller mindre mån torde vara uppenbart. Så bra att vi mötte en dam.
När vi var nere på vårt lokala Ica skrockade vi lite komiskt för oss själva "låt oss se vad de mäktiga massmedierna (Aftonbladet och Expressen) har på löpsedlarna idag". Men vi sa det visst tillräckligt högt för att en äldre dam skulle haka på samtalet. Damen svarar oss "jaa, är det inte hemskt?", pekandes mot löpsedlarna. Aftonbladet toppade med rubriken "Sköts ihjäl - för en buckla på bilen". Med det uppenbara att Aftonbladets rubrik var väldigt hemsk så skojade jag till det och sa ironiskt "men frågan är vad som är mest hemskt, det här eller det här" (pekandes på Expressen och Aftonbladet). Expressen toppade med rubriken "Hjälp oss! Övergivna hundar och katter i Sundsvall som behöver ett nytt hem." Damen fortsatte som om ingen ironi hade blandats i soppan, citat "Jaa, vars är den här världen på väg?"
Hjältarna Radiohead gör det igen! Nya skivan "In Rainbows" har individuell prissättning; bestäm själv om du vill betala noll eller tusen kronor för den.
Efter att Radioheads kontrakt med Parlophone tog slut är de fria att göra vad de vill, och de gör det! De börjar med att peka ut ny riktning för musikindustrin. Gamle Johnny Marr från Stone Roses säger citat "Everyone knows you can get your music for free, so let's see if you really want to show the band your appreciation" och "...it puts the responsibility back on people's own consciences and deals with people as grown ups." Ge det man kan ge eller tycker det är värt helt enkelt. Och tips från coachen; gillar du inte Radiohead så tanka ner den ändå (för noll kronor) och visa skivindustrin att det är så här vi vill handla musik.
Legendaren Erik Fichtelius förärade Mittuniversitetet i Sundsvall med ett besök i fredags. Fälldinsalen var packad med människor som stod i gångarna och satt på betonggolvet. Att det var just i Fälldinsalen som Erik mötte oss är en komisk slump (?) med tanke på ämnet: Eriks tioåriga "hemliga" intervjuserie med Göran Persson -"Ordförande Persson". En intervjuserie som fortsätter att väcka frågor, få oss att höja på ögonbrynen och förundras. Och politiskt laddat så det smäller om det.
Erik Fichtelius är verkligen trevlig. Ingen tvekan om saken. Om han någonsin har sett ut som en grå postlåda på Aktuellt så glöm det. Han skämtade och varvade anekdoter med allvar och sedvanligt retoriska grepp som fångade vår uppmärksamhet. Och kanske var det just där jag hajjade till. Där, mitt i faschinationen. Jag och Josefine satt på golvet och därifrån hade jag hundra huvuden i vägen fram till Erik och storbildsskärmen. Alla betraktande och lyssnade till Eriks utläggning om "Ordförande Persson". Ordförande Persson. En person. Statsminister. Människa. Om det är något jag gripits av när jag sett "Ordförande Persson" är det när Göran i ett avsnitt öppenhjärtligt beskriver sin ensamhet. Sin utelämnadhet. Att stå i rampljuset, med allas blickar på honom som statsminister och som människa, med ingen skillnad mellan dem två. Att vara ständigt påpassad men alltid ensam. Scenen var laddad med stämningsmusik. Där, på betonggolvet i Fälldinsalen upplevde jag samma sak när vi såg Görans ansikte på den gigantiska storbildsskärmen och hundra huvuden framför mig. Han var utelämnad. Utelämnad inför oss. Betraktad. Rannsakad.
Erik Fichtelius tog under föreläsningen upp ett antal viktiga aspekter på journalistik och ansvar. Under Eriks många intervjutimmar med Göran Persson hoppade ett antal grodor ut ur Görans mun. Grodor, som med perspektiv på saken ibland kommit ur frustration och ur att i förtroende beskriva en känsla han för stunden upplevde. Här betonade Erik något viktigt. Vid redigeringen fick han ofta fråga sig "är detta material representativt?" Alltså representativt för vad Göran Persson egentligen tycker i den specifika frågan. Om Göran vid upprepade intervjutillfällen uttryckte samma åsikt så kunde det anses representativt, om inte så var det inte värt att betona. Om vi kopplar denna tanke till modern nöjesjournalistik ser vi ganska lätt att helt andra premisser råder. Grodor är rubriker, oavsett om de är representativa eller inte.
Erik Fichtelius är den gamla skolans reporter som vill förhålla sig objektiv till nyhetsmaterial. Han vill vara fönstret till verkligheten, och inte filtret. Lika fullt är han människa. Han gjorde en rolig kommentar där han inte uppskattar "program som heter likadant som journalisten" och därmed gör journalisten till stjärnan istället för budskapet som förmedlas. Han uppskattar inte heller politiska kommentatorer som färgar sina inlägg med personliga åsikter. Vid en direkt fråga från publiken om "Ordförande Persson"-dokumentärens inverkan på Eriks karriär så ansåg han sig dock vara värd respekt och uppmärksamhet för det han gjort. Mer än ett fönster. En människa. Precis som Göran Persson.
Jag satte mig ner och skissade på ett antal kompletterande illustrationer utifrån premisser som gemenskap, relationer, mission etc. Också kul att testa en ny tjänst som heter Sketchcast; som whiteboard fast i webbläsaren. Kul!
- Ursäkta att mikrofonen skrapar så mycket. - Jag inser också att jag, ganska komiskt, uttalar Kolportörens namn fel (uttalas med två "l"; kollportören). Ett uttryck min generation inte slänger sig med så mycket hehe. Now, fram med popcornen.
Det börjar dra iväg i Burma nu, och hela världen gapar. Gapar och agerar! Härligt! - Via all modern informationstekonologi sprids nu budskapet: visa att du stödjer Burma -bär rött fredagen den 28e september (imorrn). Vi kan, tillsammans, eller som en snäll pasifistisk björn skulle säga "Många små svaga tillsammans kan besegra den starke" (Bamse, anno 90-talet).
Bill Talen är en performer som med sitt alias väckelsepastorn "Reverend Billy" uppmärksammar allmänheten, framförallt den amerikanska, om följderna av konsumtionssamhället. Komiskt när man känner igen paralellerna. Intressant när man läser om kontexten som ger djup åt det första intrycket. En form av edutainment med en propagandistisk subjektiv twist.
Reverend Billy leder sin "church of stop shopping" på olika crusades runt USA. Ibland är det gospelkör i en shoppingmall och ibland är der exorcism av en kassaapparat på Starbucks.
En intressant paralell är den performance rev. Billy utför och så kallad symbolisk makt, som vi studerat på universitetet (mediekommunikation) de senaste dagarna. Vi har många symboler i vårt samhälle som tillskrivs olika värde och ställning och en kamp sker allt tydligare kring både utrymmet kring och nyttjande av dessa symboler. När Rev. Billy använder något så välkännt och värdeladdat som en pastor, liturgi, symbolspråk, gospel etc från kyrkans värld utnyttjar han på ett slagkraftigt sätt en symbolvärld och ett igenkänningsmönster som redan finns. Både smart och effektivt då nytt mönster inte behöver skapas och fyllas med värde och därmed skapas en genväg till kärnan; rev. Billys budskap.
Rev. Billy verkar ha ett finger över allt på det där internet. Ett axplock: CNNMoney skriver om "kyrkan" Morgan Spurlock (supersize me etc) har gjort en film där church of stop shoping medverkar vid namn "What would Jesus buy?"
Av alla ton filmer på YouTube med Bill så sammanfattar den här en hel del: